Har i helgen avverkat två hela etapper (#14 coh #15) och delar av #16. Allt detta under en mycket varm lördag. Men med extra vätska som jag placerade längs leden dagen innan och ett oväntat skönt bad (tror aldrig jag har badat så tidigt som maj tidigare?) vid lunch så gick det bra. Och knät det höll, har idag måndag fortfarande inte kännt av en endast liten protest därifrån. Men kan rapportera att det blev rätt tyst i skogen i lördags då jag snubblade och störtade med knät in i en liten stubbe, tror inte att de fyra andra tjejerna var så sugna på att bära mig därifrån?!
Men som sagt jag kom bara halvvägs. Till Uddevalla och sedan sa mitt skoskav och min svullna tå stopp. Efter att bara fått två timmars sömn under natten på grund av att hälen värkte fick jag snällt ta tåget hem till Göteborg på söndag förmiddag.
Men jag vet inte, för en gångs skull är jag sjukt nöjd med att klara av att avbryta i tid. Men skulle tro att det som gör att jag är så nöjd är mitt knä. Tänk er, 40 km gåendes och springandes till stor del på en mycket knixig stig och inte ett ljud från knät. Det är faktiskt LYCKA!
